waller -

Jag hatar att känna mig ful, fet och stor och bara allmänt dålig!
Jag vet inte hur många gånger jag verkligen kämpat för att få bra självförtroende, hur många gånger jag kämpat för att förlora dom där extra kilona som jag hakade upp mig på.
Förra hösten så hade jag en period då jag inte kunde äta, det tog stopp.
Det var bara drycker av alla slag som gick ner, men det var som min hals inte lät maten fara ner.
Det pågick säkert i nästan två veckor, och under den där lilla "vätskedieten" så gick jag ner i vikt, jag var ju samtidigt ute och rörde mig konstant på olika sätt.
Och satan alltså. När jag såg mig i spegeln så såg jag verkligen en annan glans i ögonen.
Folk sa att jag såg frisk och fin ut.
Självförtroendet for allra högst upp och jag var så lycklig. Inte bara för det, utan för jag kände mig så mycket piggare och orkade mer.
Aldrig mera att jag sänker ner mig själv igen! lovade jag mig själv.

Men det blev ju att jag gick upp dom där kilona jag tappat. Och så har det alltid varit, jag har gått ner, sen upp.
Men nu känns det verkligen som jag bara gått UPP UPP UPP.
Så nu ska jag verkligen göra det , ta mig i kragen och börja gå ner i vikt! Jag behöver inte alla dessa extra kilon som väller överallt.
Har jag varit dum nog att sätta dom på mig, så kan banne mig jag få bort dom!

Förut när jag gick på sjukgymnastik så blev jag mycket piggare, och orkade mer till vardags.
När jag hade Flax så var jag ute jämt och gick, och blev gladare, piggare och aktivare.
Jag mår bra av att vara ute och röra mig!
Så det måste jag verkligen börja med igen, men jag tycker inte alls om att gå promenader utan hund.
Och det löser jag med cykeln. Jag älskar att cykla, men måste bara få hit någon.
Så, ut och röra på mig mycket samt en diet.
Inte för att bli nermagrad och anorektisk, utan för att få bättre självförtroende och bli gladare.
Det är väll det viktigaste, det jag ska prioritera?
Man kan inte ha en bra, sund syn till livet om man inte mår bra i själen.




Så mina planer för kommande veckor - få bort dom här äckliga kilona som jag laggar upp mig på, som verkligen förstör allt för mig. Som får mig att känna mig.. ful antar jag?
Och JAG VET
jag har alltid varit i plusfacket, men ibland , när jag lyckas gå ner några kilo, så kan jag trivas i det.
För jag trivs verkligen inte när jag känner mig som en stor äcklig hängjävel.
Jag vill bara må bra.

jag ska komma dit, hur lång tid det än tar, hur många gånger jag än för börja om.
Jag vill om några år, kanske bara månader, se tillbaka och vara stolt över att jag klarade det, att göra mig själv lycklig och stanna där!


Virrigt inlägg, men aja
/mwwweeee