waller -

vet inte hur jag ska göra,

jag älskar er, jag vill lösa det för jag vill inte gå omkring hela höstlovet och bäva mig för att komma tillbaka. Jag
står nu vid två val - skita i det och låta det gå, eller att ta tag i saken och komma och snacka om det.
Jag vill snacka om det, ta tag i saken, och glömma allt det här dumma.
Men samtidigt så känner jag mig inte stark nog för att göra det.
Varför? Jag brukar ju inte banga att snacka med folk, så varför nu?
jag fattar seriöst ingenting,
ensam är inte stark.

Om jag inte pratar med er nu så kommer jag ha ångest hela höstlovet, och när lovet slutar kommer allt det här vara ett stort infekterat sår.
Om jag pratar med er nu kan det ju antingen bli bättre eller sämre. Hoppas på det bättre, för jag kommer aldrig i hela mitt liv palla med att gå här om det hära splittras. Inte en chans.

samtal med världens bästa J;
"Ta dig i kragen nu melissa, snacka med dom, du får gråta och du får bryta ihop. Om du verkligen vill lösa det här så klarar du det. Och vill dom lösa det så accepterar dom det."
"men jag vill inte gråta, jag hatar att gråta"
"melissa , du har gråtit över mindre saker än det här. Det vore konstigt om du inte grät"
"dom kommer tycka.."
"dom kommer inte tycka någonting, är dom dina vänner förstår dom dig"
"nej"
"..."
"..."
"det är bara det att.. jag har alltid varit den man pickar på, det är först nu jag börjat bli den som står tillsammans med dom som kaxar och mitt rätta jag kommer in. Men om dom vänder sig mot mig så ligger jag där"
"det är bättre att ligga ensam kvar än att stå mitt i en ring av falska vänner"
"dom är inte falska, fan det är dom bästa här"
"då har du nog styrkan inom dig att lösa det med dom"
"känns inte som det"
"man känner det inte nu, men när det väl kommer så är du starkare än vad du tror"
"nej"
"jo"
"..."


ibland gör man rätt ibland gör man fel - lev med det