waller -

Jag är trött på att jobba,
trött på att tänka
trött på ångest
trött på att inte veta någonting.
Har fastnat i det förflutna nu, och jag känner mig bara så jävla slut. Allt som har hänt, alla tankar och frågor kommer upp nu. Vad var egentligen meningen med att allt blev som det blev?
Jag försöker tänka framåt när det är som värst men framtiden är långt där framme och känns helt omöjlig att nå.

Nu är det bara denna veckan och nästa vecka, sen är jobbperioden slut. Ärligt talat , jag är så jävla less.
Inte för att det är jobbigt, jobbet är faktiskt kul. Men allt annat.. åååhh.
Jag som fortfarande är så jävlajävlajävla sårbar och tar åt mig allting.
Det räcker med ett ord i fel tonläge och världen rasar.
Och en sak är säker - jag kommer aldrig ha ett 7-4jobb.
Dagarna ser precis likadana ut och jag klarar det inte.
Nu är klockan över åtta och jag har fortfarande stress i kroppen.
Stress, höga krav, prestationsångest, hat.
Hur mycket jag än kämpar
hur mycket jag än försöker
hur mycket jag än lyckas
så är det aldrig bra nog, inte för mig, inte för någon annan.
Vad gör man? Vad finns det att göra som jag inte ens redan försökt?

Jävla förbannade piss satans liv som varit förjävligt.
Snälla vänd om nu.

Det vänder en bit, sedan går det tillbaka. Vad är problemet, varför laggar det satan hela tiden?
Vad har jag gjort för att bli så jävla svag?


Jag har anledningar att fortsätta kämpa, och jag vet dom. Jag har dom i huvudet hela tiden,
jag är starkare än förut men inte stark nog.
Måste omprogrammera mina tankar, på något sätt.
Det är tankarna som förstör, det är jag som förstör.
ÅÅÅH SATANS ÅNGEST OCH JÄVLA ALLTING.



vill bara gråta ut allt skit som följer med mig
Varför skrev jag ens det här, fattar själv inte ens hälften.
skitsamma, allt är skitsamma.